Tankar och känslor...

Nu har början till slutet startat. Sista året på utbildningen, c-uppsats att skriva, nån komplettering kvar, sen är slutet nära! Efter så många år är jag snart klar. Hoppas att jag får jobb ganska omgående, borde gå att få ett vikariat vid årsskiftet.   Nu när allt börjar ta fart igen, inskolning med den minsta, skola för den äldsta, och alla dessa timmar som jag sitter och läser, dagarna flyger ju iväg. Seminarierna avlöser varandra, litteraturen ska köpas in, den är inte billig ska tilläggas.
Aningar om att våren är på gång känns i luften, solen värmer gott, fåglarna kvittrar och hästarna har äntligen börjat fälla. Snart hoppas jag att den hala isen ska töa bort så att man lättare kan promenera. Våren innebär ljusare och längre dagar. Det gynnar min mentala hälsa som behöver en massa sol boost för att orka. Det känns i kroppen att jag börjat studera igen, vissa dagar känns den okej, andra dagar vill jag helst inte lämna sängen. Tröttheten som kommer över mig ibland är troligen de sviter jag får dras med efter min språngmarsch in i väggen för några år sedan, ville inte vara sjukskriven utan försökte rehabilitera mig under tiden jag studerade. Det fungerade tror jag, förutom min trötthet. Livet jag lever nu känns ibland som en lyxtillvaro då min man stöttar mig och vi delar hästintresset, vilket underlättar otroligt mycket. Bara en sådan enkel sak som att kunna turas om att släppa ut hästarna på morgnarna är guld värt. Utan honom vet jag inte var eller hur jag hade mått idag. Han kom som en räddande hand när jag behövde det som mest och han stod kvar efter att stormen bedarrat. Det finns en person för alla men det svåra är att finna denna person, att våga släppa taget och ta lite risker. När allt som räknas är min familj och alla fysiska saker förlorat sitt värde, vågade jag satsa. För det krävdes ärlighet, uppriktighet och självbevarelsedrift, min envisa sida påminde mig, du vet inte förrän du har försökt, ett nej är inte farligt, våga fråga.
Ta vara på kärleken och vårda den ömt precis som en blomma för mycket vatten så drunknar den, inget syre så dör den, prata med den, känn efter hur den känns och glöm inte bort eller ta den förgivet.
Jag läste en dikt skriven av H.C Andersen de döende barnet, när jag läste den  påmindes jag om att livet är så skört, jag gjorde en fri översättning, den berör mig så oerhört...

Mamma jag är så trött nu vill jag sova, snälla låt mig vid ditt hjärta somna in

Gråt ej det måste du mig lova, ty dina tårar bränner på min kind,

det är kallt, och ute river stormen, men i drömmens värld är allt så mjukt.

söta änglabarn skymtar jag, när tröttheten sluter mina ögon.

Mamma,ser du ängeln vid min sida, hör du den ljuvaste musiken

Se, han har två vackra vita vingar,dem han av vår herre fick

Grönt och gult och rött föt mina ögon svävar, det är den vackra blomsterängen.

Får jag också vingar medans jag lever, eller blott först när jag dör

Varför kramar du mina händer så, varför lägger du din kind mot min

Den är våt, men som eld den bränner, Mamma jag kommer alltid vara din.

Men du måste inte längre sucka, gråter du gråter jag med dig.

Jag är så trött, mina ögon sluts, ååhh mamma se, nu kysser ängeln mig!