Smärtsam andning

När jag vaknade i torsdags morse trodde jag först att jag fått lunghinneinflamation. Det gjorde så fruktansvärt ont när jag andades så djupandning var otänkbart. Efter besök hos läkare och senare även akuten så kunde läkaren konstatera att det var ingen inflammation eller stroke, hjärtinfarkt eller liknande. Jag fick helt enkelt återkomma om besvären kvarstod efter några dagar. Hemma igen så konstaterade jag att något måste göras omgående så snart som möjligt. Efter en jobbig natt så ringde jag några samtal och fick en tid till rygg och ledkliniken, där konstaterade de att musklerna i ryggen var så spända och massor av knutor så de hade låst sig så illa att musklerna låste bröstbenet och jag fick svårt att andas.

Jag trodde nästan inte att man kunde få så ont av muskelknutor/låsningar men så fel jag hade..
Natten mellan lördag och söndag vaknade jag av smärta och jag har aldrig känt något liknande, efter att ha haft fibromyalgi i fler år så är smärta i kroppen inget nytt, smärta som däremot påverkas av andningen  var mycket obehagligt för att inte säga skrämmande. Den timmen innan jag fick bukt med det onda var en mycket lång och plågsam timme, kroppen skakade av smärta och tårarna rann.Vetekuddar och varma handdukar servade mannen mig med och till slut kände jag medicinerna göra nytta och smärtan byttes ut mot en tung surrande känsla, sen kom sömnen som en befrielse.
Söndagen avlöpte ganska bra så även måndagen, då var det dags för en ny omgång på kliniken. Det hade blivit bättre och behandling fortskred. Nu såhär i efterhand när det känns bättre och andas inte gör ont så måste jag ta bättre hand om min kropp. Det är så lätt att ta allt annat först och sätta sig själv i sista rummet. Men efter det som jag upplevt så uppmanar jag er alla som själva har lite ont att vänta inte för länge!!
Så nu ett tag framöver blir det liniment, vetekudde och behandlingar.
Gör det du måste för annars kan det bli mycket långvarigt och smärtsamt.
Var rädd om er :)