Cleo

För några månader sedan tog vi hand om en katt som behövde nytt hem. Flytten tog hårt på hennes tillit till människor och den katt vi fick var motsatsen till den vi hört om. Kom inte närmare än ca 10 meter och hon sprang om vi närmade oss.  Vi fortsatte prata med henne när vi såg henne men försökte inte fånga henne.  Vid några tillfällen råkade Cleo vara i sadelkammaren när vi kom in ovh då tog vi upp henne. Det var inte populärt alls till en början men hon tillät sig att spinna lite sen släppte vi ner henne. Sakta så märkte vi att hon sprang inte så fort vi kom utan hon stannade för att se vad vi gjorde. Vi fortsatte som tidigare och prata, locka och klappa när vi lyckades ta henne. 

Idag när jag kom ut till stallet så satt hon i sadelkammaren och jamade när jag pratade med henne. Hon sprang inte. Jag erbjöd henne mat och klappade henne... Så  mysigt det var 😀

Examen och legitimation..Jobb-Nytt liv!

Ja då var allt färdigt!
Många år tog det men nu är det klart. Min examen och legitimation har jag nu fått och avslutningsvis en tillsvidare anställning. Känns så gott att äntligen kunnat ro det hela i hamn.
Vägen var inte lätt och till viss de har jag fått betala ett högt pris.

Min dröm under många år var ju att driva ett inackorderings-stall. Kunna ha det det vid sidan av ett halvtidsjobb som lärare. Den planen gick förlorad likaså relationen.Det lärde mig att det är så viktigt att man kommunicerar med varandra och hjälps åt. Gör man inte det så tappar man först lite men sen sakta men säkert faller allt i bitar. Min kropp tog mycket stryk av den stress som det medför att sköta barn och hästar samt hushållet själv. När jag tänker efter tog nog psyket den värsta smällen då jag formligen gallopperade in väggen. Jag hann inte själv se det. Men med facit i hand så räckte inte dygnets timmar till.
Klockan fem på morgonen gick jag upp för att ta ut hästarna, fodra och rasta hundarna. klockan halv sju väckte jag barnen och sju frukost. Lämna barnen och sen till skolan. Hem efter skolan mata barnen och sen stallet träna hästarna, mocka, läxor med barnen, kvällsmat, lägga barnen och eventuellt träna färdigt hästarna om det inte var gjort för att runt tio i bästa fall natta hästar, för att sätta sig med skolarbetet. Lägga sig vid tolv eller ett. Vanligtvis vaknade jag vid tre eller fyra av vad jag nu vet, ångest rivandes  kroppen. Det är dessa timmar jag kallar ångest timmarna.

Efter många svåra beslut och sjukskrivningar  så fick jag hjälp. Det var då jag insåg att jag måste göra något radikalt för att orka med mitt liv. Starta om från början med helt andra saker i focus och framför allt minska antalet hästar.  Flytten gick till en god vän som hjälpte mig att ta mig igenom de första månaderna. Sakta men säker tog jag mig upp igen från träskets botten.
Vägen till att hitta tillbaka till mitt liv tog några år men jag är idag glad för att jag orkade avsluta mina studier och ta mig fram till det jag har idag.