Examen och legitimation..Jobb-Nytt liv!

Ja då var allt färdigt!
Många år tog det men nu är det klart. Min examen och legitimation har jag nu fått och avslutningsvis en tillsvidare anställning. Känns så gott att äntligen kunnat ro det hela i hamn.
Vägen var inte lätt och till viss de har jag fått betala ett högt pris.

Min dröm under många år var ju att driva ett inackorderings-stall. Kunna ha det det vid sidan av ett halvtidsjobb som lärare. Den planen gick förlorad likaså relationen.Det lärde mig att det är så viktigt att man kommunicerar med varandra och hjälps åt. Gör man inte det så tappar man först lite men sen sakta men säkert faller allt i bitar. Min kropp tog mycket stryk av den stress som det medför att sköta barn och hästar samt hushållet själv. När jag tänker efter tog nog psyket den värsta smällen då jag formligen gallopperade in väggen. Jag hann inte själv se det. Men med facit i hand så räckte inte dygnets timmar till.
Klockan fem på morgonen gick jag upp för att ta ut hästarna, fodra och rasta hundarna. klockan halv sju väckte jag barnen och sju frukost. Lämna barnen och sen till skolan. Hem efter skolan mata barnen och sen stallet träna hästarna, mocka, läxor med barnen, kvällsmat, lägga barnen och eventuellt träna färdigt hästarna om det inte var gjort för att runt tio i bästa fall natta hästar, för att sätta sig med skolarbetet. Lägga sig vid tolv eller ett. Vanligtvis vaknade jag vid tre eller fyra av vad jag nu vet, ångest rivandes  kroppen. Det är dessa timmar jag kallar ångest timmarna.

Efter många svåra beslut och sjukskrivningar  så fick jag hjälp. Det var då jag insåg att jag måste göra något radikalt för att orka med mitt liv. Starta om från början med helt andra saker i focus och framför allt minska antalet hästar.  Flytten gick till en god vän som hjälpte mig att ta mig igenom de första månaderna. Sakta men säker tog jag mig upp igen från träskets botten.
Vägen till att hitta tillbaka till mitt liv tog några år men jag är idag glad för att jag orkade avsluta mina studier och ta mig fram till det jag har idag.

Som alla andra..

Jaha då har man börjat blogga precis som resten av hela världen, känns det som. Snart har jag avslutat min tredje och troligen sista föräldraledighet. studierna ska ta vid och det kommer att rulla på i 250 knyck. Nu när snön har börjat försvinna ser jag bara hur mycket det är att fixa här hemma. Huset, stallet, hagarna behöver fixas och trädgården väljer jag nog bort i år.Mitt sista år innan jag har min lärarexamen,sen får vi väl se om det finns några jobb.
Just nu känns tillvaron ganska bra, det var ju bara  några år sedan så stod jag utan någon egen bostad med två barn, två hundar och en häst. Relationer är ett eget kapitel, tyvärr är inte livet en dans på rosor och trots att jag inte är fyllda 35 år har min själ och kropp få tagit en hel del stryk på min väg genom livet.
Det är nu ganska exakt två år sedan som  jag började ana att jag höll på att krascha, men jag hade fullt upp och hade inte tid att tänka efter. Resultatet kom cirka sex månader senare, fibromyalgi, depression med mera. Jag befann mig på livets botten, krälade så långt ner man kan komma. Mitt liv kändes som att styra ett stort galärskepp, ostindiefararen, med mina barn ombord , ensam! i full storm.!
Utan hjälp i sikte. Skeppet höll på att kappsejsa, och den känslan av att se skräcken i barnens ögon över att de inte vet vad som händer, vill jag aldrig mer uppleva!
Tack vare mina vänner som hjälpte mig och en bra lyssnare lyckades jag hitta hjälp på det öppna havet. Jag insåg hur viktig jag är för mina barn, blev påmind om hur mycket de litar på mig, det är lätt att glömma bort det när man själv mår så fruktansvärt dåligt.
Men jag älskar dem och det är deras förtjänst, till stor del,  att vi lyckades få ordning på våran tillvaro.
Barn har en otrolig förmåga att se framåt och anpassningsförmåga. Mitt sätt att se på livet har omvärderats under de år som gått. Numera försöker jag att fånga dagen och leva i nuet.
 Ser fram emot veckans aktiviteter och nu ska jag avsluta detta, kaffet väntar.