Bambi på hal is..

Vissa dagar så önskar jag att man kunde vara ute hela dagen. Saknar de långa underbara promenaderna. Har försökt gå ut och promenera det sista men det blir mest som Bambi på hal is. Det är inte så roligt att gå på löpbandet eller crosstrainern men vad gör man. Hoppas att den is som är kvar försvinner väldigt snart eller att det kommer ny snö. Har nu bestämt mig för att bli av med sötsuget och hålla mig borta från goda bakverk, godis och annat liknande, har inte varit helt lätt så vi får se hur det kommer att gå. Längtar till bättre väder så jag kan ta mig ut i naturen lättare.
Gå försiktigt där ute..

var glad :)

Trots att våren till synes är avlägsen, känns det lättare inombords nu när det är ljusare ute och dagarna sakta blir längre. Längtan efter att kunna vårstäda hela huset med öppna fönster där solens strålar letar sig in. Dagarna går och kurserna i skolan avlöser varandra, snart slutar skolorna och sommarlovet börjar.....
När jag gick på etage slogs jag av hur "oglada" människor ser ut! titta på det nästa gång du är ute och handlar. människorna som jag mötte kändes så stela och stressade, har de inte förstått att det är bättre att vara lite mer avslappnad och kanske försöka le lite, det går åt mindre energi då.. men.. det är kanske för mycket begärt, på samma sätt som att vissa människor har en helt otrolig förmåga att lägga allt  på minnet och vara rena uppslagsverken men det hjälper ju knappast när de saknar socialkompetens.  Ibland kan jag fundera på hur en del kan arbeta med de yrken de valt, speciellt när det är serviceyrken, om de tappat lusten och glädjen med att möta människor på arbetsplatsen. Tror de verkligen inte att det märks ut mot kunden??
Det snöar fortfarande, kaffet har kallnat. Strax ska jag laga lite mat och hämta barn. Ska skissa på stallet hur det ska se ut, hade inte varit fel med att ha en sponsor till det bygget, har ju ingen nu men vem vet, kan ju alltid hoppas...
Hoppas solen tittar fram en liten stund det känns lite ljusare då.

Som alla andra..

Jaha då har man börjat blogga precis som resten av hela världen, känns det som. Snart har jag avslutat min tredje och troligen sista föräldraledighet. studierna ska ta vid och det kommer att rulla på i 250 knyck. Nu när snön har börjat försvinna ser jag bara hur mycket det är att fixa här hemma. Huset, stallet, hagarna behöver fixas och trädgården väljer jag nog bort i år.Mitt sista år innan jag har min lärarexamen,sen får vi väl se om det finns några jobb.
Just nu känns tillvaron ganska bra, det var ju bara  några år sedan så stod jag utan någon egen bostad med två barn, två hundar och en häst. Relationer är ett eget kapitel, tyvärr är inte livet en dans på rosor och trots att jag inte är fyllda 35 år har min själ och kropp få tagit en hel del stryk på min väg genom livet.
Det är nu ganska exakt två år sedan som  jag började ana att jag höll på att krascha, men jag hade fullt upp och hade inte tid att tänka efter. Resultatet kom cirka sex månader senare, fibromyalgi, depression med mera. Jag befann mig på livets botten, krälade så långt ner man kan komma. Mitt liv kändes som att styra ett stort galärskepp, ostindiefararen, med mina barn ombord , ensam! i full storm.!
Utan hjälp i sikte. Skeppet höll på att kappsejsa, och den känslan av att se skräcken i barnens ögon över att de inte vet vad som händer, vill jag aldrig mer uppleva!
Tack vare mina vänner som hjälpte mig och en bra lyssnare lyckades jag hitta hjälp på det öppna havet. Jag insåg hur viktig jag är för mina barn, blev påmind om hur mycket de litar på mig, det är lätt att glömma bort det när man själv mår så fruktansvärt dåligt.
Men jag älskar dem och det är deras förtjänst, till stor del,  att vi lyckades få ordning på våran tillvaro.
Barn har en otrolig förmåga att se framåt och anpassningsförmåga. Mitt sätt att se på livet har omvärderats under de år som gått. Numera försöker jag att fånga dagen och leva i nuet.
 Ser fram emot veckans aktiviteter och nu ska jag avsluta detta, kaffet väntar.