Visar inlägg med etikett lyssna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lyssna. Visa alla inlägg

tisdag 30 april 2013

Silvershampo, Sommarbete & Studier

Nu är snart slutet på mina studier på högskolan över. Som det ser ut har jag bara en termin kvar innan jag tar examen, det är dock en del arbete kvar innan jag nått dit. Kursen som jag läser nu handlar om bedömning och IUP. Den känns lite mastig och tung men det är så det brukar vara.. De arbeten som jag har komplettering kvar på måste in, så det är lite stressigt.
På våren är det så mycket att hinna med, hagarna ska kollas över och helst ska det planteras lite blommor i det som kallas trädgård. Jag tror att jag helst haft hästarna i trädgården så jag sluppit fixa den. Har inte riktigt den tiden. Det är klart att jag vill ha en fin trädgård men den är lågt prioriterad. Hönshuset behöver få sig ett lyft nu i sommar då det kommer flytta in lite djur där i år, kaniner och dvärgkochin. Målning och byte av panel. det är ju fler byggnader som behöver målas....

Nu efter många år som rödhårig och brunett, ibland svarthårig, har jag återgått till det blonda.. Ja snart iallafall. Det blev lite blåa toner efter sista blekningen och det hade jag inte haft förut, ganska klädsamt..
Efter en del letande och konsulterande blev det till att investera i silvershampoo. Så nu kanske det blir lite ordning på det.  får väl se hur det blir, det är mycket inpackningar för att hålla håret vid liv.

Vi kommer som sagt att få lite fler husdjur här hemma och får vi ordning på det så kommer det att i framtiden införskaffas några discusar till scalarerna i akvariet. Dessa vackra fiskar från amazonas är såå vackra. däremot så kräver de enorm plats så man kanske borde skaffa ett 750 l akvarium, men vart får man plats med det??.. discusar eller inte så kräver de massor av skötsel och jag behöver läsa på lite om utfodring och miljö.
Nu blir det till att plugga och skriva pedagogiska planeringar.


måndag 14 januari 2013

Meka bil och göra Ostkaka..

Helgen gick så otroligt fort. När jag började helgen med att fixa bromsarna på min Kia trodde jag inte att det skulle ta hela helgen...men det gjorde det. Tur att det finns kaffe!
 Det visade sig att bromsskivorna behövde svarvas och nya bromsbelägg var ett måste, sedan skulle det göras iordning och alla prylar skulle tillbaka på sin plats, tur att det fanns hjälp att tillgå.
Under de timmar jag var i garaget insåg jag vilken otrolig tid det tar att meka bil, förstår att människor nästan kan bo i garaget vissa perioder. När jag väl var hemma igen var det ju redan söndag kväll vart tog tiden vägen...

Det kändes i kroppen imorse att jag hade grejat med sådant jag inte gör så ofta, stel och trött var jag när jag vaknade, men det var skola för barnen så det var bara att gå upp. Efter att barnen åkt och kaffet var på gång insåg jag att det snöade ju faktiskt en del och kallt var det, så det blev till att elda i vedspisen och mysa med dottern innan det var dags att åka  hemifrån. Efter läkarbesök och matinköp tänkte jag göra ostkaka.
Det är något som jag lärt mig äta nu på senare år och jag får säga att det är mycket smidigt att äta som lunch eller så fungerar både varm och kall.
Just nu står de i ugnen och jag vänta bara på att de ska bli färdiga.
Någon dag kanske jag kan lära mig att inte göra saker som tar lång tid så sent på kvällen men jag får väl utnyttja tiden till studierna för jag får ju säga att det är väldigt lugnt just nu..

Ha det så gott alla nattugglor..:)

torsdag 10 januari 2013

Stilla snö faller...

Sitter inomhus en dag som den här och vill helst bara gå ut. Har en del arbete kvar att göra innan jag kan anse mig som ledig för dagen. Känns lite småjobbigt men jag börjar se ett slut på det som jag måste får gjort, känns lie övermäktigt ibland bara.
Skolan började nu i veckan för barnen så det var tid att vända dygnet till rätta igen, så trött är bara förnamnet för hur jag känner mig på morgonen.
Ute snöar det lite stillsamt och solen skiner , konstig blandning.
Efter all god jul mat är det ju tid att återta och komma iform igen, samma visa varje år men inte så illa i år som jag trodde. Tack vare en del bra appar på min iphone så kommer jag snart komma i form.  Känns lite kyligt inne så det blir till att ta en kopp the och tända i kaminen.
Allt som oftast kan jag ibland känna mig ganska isolerad saknar att ha mina vänner omkring mig, men den tiden kommer nog igen. Det är alltid något och stå i och de flesta av mina vänner har fullt upp i sina liv så det är inte lätt att få ihop det med allt. Det underlättar  ju inte att vi har hästar som jag, tyvärr inte, kan lasta in i bilen och ta med mig.

Här hemma har vi möblerat om igen, vi gör det ganska ofta i jakt på det optimala för vårt liv men nu börjar det kännas riktigt bra..
funderar på att skaffa nya gardiner och lite speglar, ny belysning behövs men vi får se hur det blir. Har en del projekt på gång, som vanligt, måste ha något att jobba mot..

Hoppas ni alla får en härlig eftermiddag./ Drakmamman




söndag 23 januari 2011

Som alla andra..

Jaha då har man börjat blogga precis som resten av hela världen, känns det som. Snart har jag avslutat min tredje och troligen sista föräldraledighet. studierna ska ta vid och det kommer att rulla på i 250 knyck. Nu när snön har börjat försvinna ser jag bara hur mycket det är att fixa här hemma. Huset, stallet, hagarna behöver fixas och trädgården väljer jag nog bort i år.Mitt sista år innan jag har min lärarexamen,sen får vi väl se om det finns några jobb.
Just nu känns tillvaron ganska bra, det var ju bara  några år sedan så stod jag utan någon egen bostad med två barn, två hundar och en häst. Relationer är ett eget kapitel, tyvärr är inte livet en dans på rosor och trots att jag inte är fyllda 35 år har min själ och kropp få tagit en hel del stryk på min väg genom livet.
Det är nu ganska exakt två år sedan som  jag började ana att jag höll på att krascha, men jag hade fullt upp och hade inte tid att tänka efter. Resultatet kom cirka sex månader senare, fibromyalgi, depression med mera. Jag befann mig på livets botten, krälade så långt ner man kan komma. Mitt liv kändes som att styra ett stort galärskepp, ostindiefararen, med mina barn ombord , ensam! i full storm.!
Utan hjälp i sikte. Skeppet höll på att kappsejsa, och den känslan av att se skräcken i barnens ögon över att de inte vet vad som händer, vill jag aldrig mer uppleva!
Tack vare mina vänner som hjälpte mig och en bra lyssnare lyckades jag hitta hjälp på det öppna havet. Jag insåg hur viktig jag är för mina barn, blev påmind om hur mycket de litar på mig, det är lätt att glömma bort det när man själv mår så fruktansvärt dåligt.
Men jag älskar dem och det är deras förtjänst, till stor del,  att vi lyckades få ordning på våran tillvaro.
Barn har en otrolig förmåga att se framåt och anpassningsförmåga. Mitt sätt att se på livet har omvärderats under de år som gått. Numera försöker jag att fånga dagen och leva i nuet.
 Ser fram emot veckans aktiviteter och nu ska jag avsluta detta, kaffet väntar.