var glad :)

Trots att våren till synes är avlägsen, känns det lättare inombords nu när det är ljusare ute och dagarna sakta blir längre. Längtan efter att kunna vårstäda hela huset med öppna fönster där solens strålar letar sig in. Dagarna går och kurserna i skolan avlöser varandra, snart slutar skolorna och sommarlovet börjar.....
När jag gick på etage slogs jag av hur "oglada" människor ser ut! titta på det nästa gång du är ute och handlar. människorna som jag mötte kändes så stela och stressade, har de inte förstått att det är bättre att vara lite mer avslappnad och kanske försöka le lite, det går åt mindre energi då.. men.. det är kanske för mycket begärt, på samma sätt som att vissa människor har en helt otrolig förmåga att lägga allt  på minnet och vara rena uppslagsverken men det hjälper ju knappast när de saknar socialkompetens.  Ibland kan jag fundera på hur en del kan arbeta med de yrken de valt, speciellt när det är serviceyrken, om de tappat lusten och glädjen med att möta människor på arbetsplatsen. Tror de verkligen inte att det märks ut mot kunden??
Det snöar fortfarande, kaffet har kallnat. Strax ska jag laga lite mat och hämta barn. Ska skissa på stallet hur det ska se ut, hade inte varit fel med att ha en sponsor till det bygget, har ju ingen nu men vem vet, kan ju alltid hoppas...
Hoppas solen tittar fram en liten stund det känns lite ljusare då.

Tankar och känslor...

Nu har början till slutet startat. Sista året på utbildningen, c-uppsats att skriva, nån komplettering kvar, sen är slutet nära! Efter så många år är jag snart klar. Hoppas att jag får jobb ganska omgående, borde gå att få ett vikariat vid årsskiftet.   Nu när allt börjar ta fart igen, inskolning med den minsta, skola för den äldsta, och alla dessa timmar som jag sitter och läser, dagarna flyger ju iväg. Seminarierna avlöser varandra, litteraturen ska köpas in, den är inte billig ska tilläggas.
Aningar om att våren är på gång känns i luften, solen värmer gott, fåglarna kvittrar och hästarna har äntligen börjat fälla. Snart hoppas jag att den hala isen ska töa bort så att man lättare kan promenera. Våren innebär ljusare och längre dagar. Det gynnar min mentala hälsa som behöver en massa sol boost för att orka. Det känns i kroppen att jag börjat studera igen, vissa dagar känns den okej, andra dagar vill jag helst inte lämna sängen. Tröttheten som kommer över mig ibland är troligen de sviter jag får dras med efter min språngmarsch in i väggen för några år sedan, ville inte vara sjukskriven utan försökte rehabilitera mig under tiden jag studerade. Det fungerade tror jag, förutom min trötthet. Livet jag lever nu känns ibland som en lyxtillvaro då min man stöttar mig och vi delar hästintresset, vilket underlättar otroligt mycket. Bara en sådan enkel sak som att kunna turas om att släppa ut hästarna på morgnarna är guld värt. Utan honom vet jag inte var eller hur jag hade mått idag. Han kom som en räddande hand när jag behövde det som mest och han stod kvar efter att stormen bedarrat. Det finns en person för alla men det svåra är att finna denna person, att våga släppa taget och ta lite risker. När allt som räknas är min familj och alla fysiska saker förlorat sitt värde, vågade jag satsa. För det krävdes ärlighet, uppriktighet och självbevarelsedrift, min envisa sida påminde mig, du vet inte förrän du har försökt, ett nej är inte farligt, våga fråga.
Ta vara på kärleken och vårda den ömt precis som en blomma för mycket vatten så drunknar den, inget syre så dör den, prata med den, känn efter hur den känns och glöm inte bort eller ta den förgivet.
Jag läste en dikt skriven av H.C Andersen de döende barnet, när jag läste den  påmindes jag om att livet är så skört, jag gjorde en fri översättning, den berör mig så oerhört...

Mamma jag är så trött nu vill jag sova, snälla låt mig vid ditt hjärta somna in

Gråt ej det måste du mig lova, ty dina tårar bränner på min kind,

det är kallt, och ute river stormen, men i drömmens värld är allt så mjukt.

söta änglabarn skymtar jag, när tröttheten sluter mina ögon.

Mamma,ser du ängeln vid min sida, hör du den ljuvaste musiken

Se, han har två vackra vita vingar,dem han av vår herre fick

Grönt och gult och rött föt mina ögon svävar, det är den vackra blomsterängen.

Får jag också vingar medans jag lever, eller blott först när jag dör

Varför kramar du mina händer så, varför lägger du din kind mot min

Den är våt, men som eld den bränner, Mamma jag kommer alltid vara din.

Men du måste inte längre sucka, gråter du gråter jag med dig.

Jag är så trött, mina ögon sluts, ååhh mamma se, nu kysser ängeln mig!

Bättre hälsa...eller?

Hur ska man orka och hinna med? Känslan av att klockan har dubblat sin hastighet är så oerhört tröttsam. Skola och aktiviteter, hämta barn och lämna barn, läxor samt att hinna umgås.Barnen är i skolan nästan hela sin vakna tid så när man ses hemma vill jag gärna sitta ner och kunna prata med dem, nu har jag yngre barn de har inte ännu börjat ta sig själva till sina kompisar, men det är ju en tidsfråga.. När kroppen känns pigg och huvudet trött kan var nog så jobbigt, det är ju inte riktigt okej att sova frukost och vila på maten. Det fungerara när jag är mammaledig men inte sen när allvaret börjar. Längtar faktiskt lite bort från hemmet och har så smått börjat planera in möten och aktiviteter med vänner. Har tilloch med planerat in att sätta guldskor på hästen så jag kan ut och rida på de isgator som finns här hemma, det är faktiskt bättre att rida än att gå då det är så halt.Så jag hoppas på en energikick när jag kommer igång med lite aktiviteter.
Idag kom vår och sommarkatalogen, klädkatalog, i brevlådan. Just som jag insett att julmaten var nog lite för god och att jag inte motionerat som jag borde kommer sommarkatalogen som ett slag under bältet. Är det nu dags att försöka bli kvitt de överflödiga kilona som jag just nästan klarat av att acceptera? Inser fakta när jeansen inte går att få igen... De måste bort!!
Min garderob är anpassad till en liten viktuppgång men den gränsen har jag redan passerat. Så nu blir det lite mer anpassad kost, mindre kolhydrater, och mer träning. Ska försöka se om jag inte kan lägga upp mina favoritrecept  på bloggen.
Mer träning och mer energi sen kanske jag kan börja fundera på sommaren2011.

Regn,kyla och ruggiga hästar

Dagarna rusar iväg. Kompletteringar till högskolan ska putsas till och lämnas in, hemmet behöver också fixas. Nu när snön sakta försvinner kommer allt fram, trädgården ser ut som ett slagfält och även runt stall och hagar. Det ser så skräpigt ut, ivarjefall just nu..
Hästarna behöver tvättas av sen framåt våren, nu ser de lite ruggiga ut, innan de släpper sin vinterpäls.
 Den isande vinden som viner ute nu i kombination med kallt regn, får min kropp att kännas så kall innifrån. Som om man aldrig blir riktigt varm, lederna känns lite stela och ömma, men det är så det brukar vara innan vädret slår om. Tröttheten sätter tålamodet på prov, huvudet blir fort trött när jag har för många bollar i luften, längtar tills jag kan få börja jobba och är klar med skolan. Äntligen få tjäna lite pengar.
Barnen har fullt upp i skola och hos dagmamma, minstingen börjar sin inskolning snart, då kommer det att bli massor att göra när skolan drar igång på allvar. Borde läsa lite mer innan sängen kallar, ska ta en kopp the och koppla av inför morgondagen.
                                                     Njut av  nuet!   Drakmamman

Måndags tankar

 Då har veckans första dag snart gått till ända. Barnen sover, hundarna har intagit vår säng.Sitter och försöker läsa lite och skriva samtidigt.Det är roligt att avsluta kompletteringar och få klart de poängen. Snart kommer även inskolning igång och då börjar allvaret på riktigt igen, sista året innan examen.Den pressen som jag känner och har kännt hela studietiden hoppas jag ska avta. Troligen ersätts den med oron att inte få jobb.Tanken på attt studiemedlen ska betalas tillbaka kan kännas hisnande, det blir ju en del på skuldkontot.Då känner man att man lever!
Då tycker jag att den positiva tanken är viktigare att hålla fast vid, hitta ett jobb efter examen, jobba och tjäna pengar. Någon gång, om några år, har jag en dröm om att kunna ta med min familj på en resa. Kunna renovera färdigt huset och stallet, men framför allt att kunna gå  och köpa lite nytt. Den som tror man som student lever ett gott liv tror väldigt fel! Kurslitteraturen är ofta dyr att köpa, samtidigt som pengarna ska räcka till mat, kläder,barnens aktiviteter lån och amorteringar.Men som alla männsiskor kan jag alltid välja, jag ville satsa och vinna, får se hur det slutar. I skrivandets stund känns det kanon bra  och det löser sig, vissa dagar kommer det att kännas mörkare. Det är så viktigt att ha bra, ärliga och tålmodiga vänner runt sig när man studerar eller har det lite tufft. Vänner står alltid kvar och jag värdesätter dem, de står ut med mina egenheter, gillar mig för den jag  är.Tack!
Det är hög tid att komma igång med träningen igen, kroppen gör sig påmind om att den fått för lite träning. Små smärtor i musklerna men de upphör inte, bara först då tränigen gjort verkan. En slags alarmklocka.
Imorgon får vi se om jag kommer ner till gymmet, kan ju sola lite också avsluta passet med en kaffe..
Ha en härlig kväll och glöm inte tala om hur mycket dina nära och kära betyder för just dig.
   
                                                          Drakmamman

Som alla andra..

Jaha då har man börjat blogga precis som resten av hela världen, känns det som. Snart har jag avslutat min tredje och troligen sista föräldraledighet. studierna ska ta vid och det kommer att rulla på i 250 knyck. Nu när snön har börjat försvinna ser jag bara hur mycket det är att fixa här hemma. Huset, stallet, hagarna behöver fixas och trädgården väljer jag nog bort i år.Mitt sista år innan jag har min lärarexamen,sen får vi väl se om det finns några jobb.
Just nu känns tillvaron ganska bra, det var ju bara  några år sedan så stod jag utan någon egen bostad med två barn, två hundar och en häst. Relationer är ett eget kapitel, tyvärr är inte livet en dans på rosor och trots att jag inte är fyllda 35 år har min själ och kropp få tagit en hel del stryk på min väg genom livet.
Det är nu ganska exakt två år sedan som  jag började ana att jag höll på att krascha, men jag hade fullt upp och hade inte tid att tänka efter. Resultatet kom cirka sex månader senare, fibromyalgi, depression med mera. Jag befann mig på livets botten, krälade så långt ner man kan komma. Mitt liv kändes som att styra ett stort galärskepp, ostindiefararen, med mina barn ombord , ensam! i full storm.!
Utan hjälp i sikte. Skeppet höll på att kappsejsa, och den känslan av att se skräcken i barnens ögon över att de inte vet vad som händer, vill jag aldrig mer uppleva!
Tack vare mina vänner som hjälpte mig och en bra lyssnare lyckades jag hitta hjälp på det öppna havet. Jag insåg hur viktig jag är för mina barn, blev påmind om hur mycket de litar på mig, det är lätt att glömma bort det när man själv mår så fruktansvärt dåligt.
Men jag älskar dem och det är deras förtjänst, till stor del,  att vi lyckades få ordning på våran tillvaro.
Barn har en otrolig förmåga att se framåt och anpassningsförmåga. Mitt sätt att se på livet har omvärderats under de år som gått. Numera försöker jag att fånga dagen och leva i nuet.
 Ser fram emot veckans aktiviteter och nu ska jag avsluta detta, kaffet väntar.